Tre lite äldre systrar

Cosmos, 2022-12-07

Skribent: Eva Axelsson

Vad hände egentligen sedan med systrarna i Anton Tjechovs klassiska pjäs "Tre systrar?

De som dvaldes i landsorten och drömde om ett annat liv i sin uppväxts Moskva - såvida de bara kunde få rumpan ur vagnen och verkligen komma iväg, ta sig bort och slippa tråkas ihjäl i provinsen där de, skolade i både italienska och franska minsann, inte alls tyckte sig höra hemma.

Dramatikern Sofia Fredén har grunnat på de världsberömda ryskornas öde och skrivit en helt ny pjäs om hur systrarnas liv ser ut många år senare. Och redan i öppningsscenen får man onda aningar, för inte särskilt mycket verkar ha hänt sedan sist. Tvärtom har alla tre stått kvar och stampat på exakt det ställe där Tjechov placerade dem i originalmanusets slutscen år 1900.

Ångesten riktigt ångar ur de brunmurriga väggarna i deras gemensamma hem, där de fortsatt att harva på år ut och år in, samtidigt som de målat upp bilder av hur härligt allt ska bli den dag de packar sina väskor och vänder vischan ryggen för gott.

Man hade verkligen önskat dem några mer överraskande vändningar, men:

“Life is what happens when you're busy making other plans” som John Lennon sjöng på sitt sista album, utgivet hösten 1980, tre veckor innan han mördades.

Storasyster Olga håller ihop genom ett krampartat grepp om sina rutiner som lärare. Mellansystern Masja dövar äktenskapsproblemen med vodka och lillasyster Irina funderar fortfarande över om hon ska gifta sig eller inte. Trots att friarna för länge sedan gett upp.

Drömmen om Moskva lever trots att den hela tiden får stå på vänt. Men får de inte till det i levande livet så ska de åtminstone begravas på den kyrkogård i huvudstaden där deras föräldrar vilar.

Det stillastående livet smittar av sig en smula på föreställningen, men i andra akten spinner de mycket välspelande skådespelarna loss, provar olika perspektiv och byter roller med varandra i en sekvens som blir till en pjäs i och om själva pjäsen. Ett kul, men lätt förvirrande upplägg. Å andra sidan finns gott om roliga repliker och dråpliga scener med drag av fars i denna i grunden mycket sorgliga historia om vår oförmåga att bena ut vad vi egentligen vill med våra liv.

Foto: Sören Vilks