Sörjen som blev

Cosmos, 2022-02-17

Skribent: Eva Axelsson

Urstarkt om de 80 000 barn som rycktes upp ur sina hem

Många av oss känner ett finskt krigsbarn. Eller hade ett i släkten under några år på 1940-talet. Hos min mormor och morfar hette han Raino och kunde ingen svenska när han kom som fyraåring. Och ingen finska när han som åttaåring åkte tillbaka igen.

Skådespelerskan Anna Takanens pappa Timo var ett av alla de barn som blev kvar hos sin svenska fosterfamilj. Att hans biologiska mamma hemma i Finland skrev brev på brev där hon bönade och bad om att få tillbaka sin pojke hade han ingen aning om förrän han fyllt 54 och alla föräldrar, svenska som finska, var borta.

Med sin pappas historia som grund skrev Anna Takanen för några år sedan en bok som nu blivit till en teaterföreställning om krigets obarmhärtighet. Och om att det inte går att dölja ärren för sina barn ens om man kniper käft eller förnekar dem inför sig själv.

För också dottern Annas liv har skuggats av andra världskriget trots att hon växte upp som helsvensk i Halland. Pappa Timo kunde ingen finska, Anna kunde ingen finska, men efternamnet gjorde att hon ändå emellanåt fick "finnunge" kastat efter sig och en gång till och med erbjöds hemspråksundervisning i finska. Utan att riktigt förstå varför klämdes hon mellan det blågula och det blåvita.

Under hela sitt liv höll Timo kontakt med sin finska familj, men det stora såret som uppbrottet åsamkat vägrade han att prata om. När Anna Takanen kom in på skådespelarutbildningen, där det skulle grävas inåt i själen, gav hon sig fanken på att få pappa att minnas och berätta. Det resulterade först i en brytning dem emellan. I månader var kontakten noll. Sedan kapitulerade Timo och köpte biljetter till Finlandsfärjan. Tillsammans for far och dotter till Finland för att nysta i vad som egentligen hände efter att Timos pappa stupat i kriget och hans mamma stod ensam med två små barn.

I en och en halv timme på raken står Anna Takanen mol allena på scenen, enbart uppbackad av dragspelaren Harri Kuusijärvi, som till skillnad från henne har koll på finska språket. Det är urstarkt, berörande och till och med roligt i allt sitt vemod. Och framförallt rakt igenom en illustration av själva kärnan i den förflyttning av 80 000 barn från Finland till Sverige som pågick under åren 1939–44: "Vi ville göra rätt men det blev fel".

Foto: Stefan Bremer