Ex

Cosmos, 2021-12-09

Skribent: Eva Axelsson

Lysande spel i nyskriven dramakomedi

Han tankspridd och hungrig, hon mer intresserad av sin dator än av hans uppenbarelse. Iallafall tills hans ex oväntat dyker upp. Plötsligt slår retroaktiv svartsjuka ut i full blom och hela den ombonade familjeidyllen ställs på ända.

"Ex" är specialskriven för Riksteatern av den tyske dramatikern och regissören Marius von Mayenburg, som anses vara en av Europas mest intressanta dramatiker just nu.

Det märks att von Mayenburg har sett och inspirerats av en annan europeisk dramatiker, innan han satt sig ned vid pulpeten/dataterminalen för att skapa. Precis som Lars Norén siktar han in sig in på trådarna människor emellan, det vi säger till varandra och vad vi egentligen menar.

Och precis som så ofta hos Lars Norén befinner vi oss inom hemmets fyra väggar, en utmärkt plats för den som på allvar vill ta kål på nära och kära.

Inledningsvis är det verkligen en psykologisk dramakomedi vi ser, precis det som "Ex" genrebestämts till. Det finns mycken komik i det framgångsrika och välbärgade parets ordrika ältande av varandras brister och förtjänster och i det hejiga exets brytande på svängigt hälsingemål. Två världar som möts, den forskande läkarens och expediten i djuraffärens. Övre medelklass och prekariat, liksom.

Eftersom pjäsen är både ny- och specialskriven för svenska scener hänger jag med jämna mellanrum upp mig på att fonden känns så tysk. Kvinnan står utan prut för lasagnen och offrar yrket för barnens skull - medan mannen ger komplimanger gällande hennes magiska framfart i köksregionerna. Vart tog förskoleplatserna och det numera rätt självklara i att hjälpas åt med matlagningen vägen?

Nåväl. I Exets andra halva sackar den rappa dialogen och övergår alltmer i monologartade utläggningar om parfällor som slår igen, traderad olycka och förhållanden som livsfarlig sprängdeg. En smula långrandigt blir det. Samma sak hade kunnat sägas inom en något kortare tidsrymd. Nu tog det två timmar innan alla förgjort varandra efter ordning, och kärleken förvandlats till en pyrande askhög.

Det som ändå bär upp kvällen är, snarare än innehållet, ett mycket njutbart skådespeleri. Särskilt Helena af Sandebergs lysande spel är "Ex" stora behållning.

Foto: Sören Vilks