KTFs logga
Katrineholms Riksteaterförening


Sådan far

Cosmos, 2021-09-22

Skribent: Eva Axelsson

Vem flyttar först? Spelglädje lyfter tragikomisk fars

Möt herrarna Persson, far och son, pensionerade postmästaren Einar och gammpojken Göran i en nyskriven komedi om relationer generationer emellan.

Trots att sonen redan hunnit bli rejält medelålders bor de två fortfarande tillsammans i samma lägenhet som varit deras hem de senaste 40 åren. Kanske är det av missriktad hänsyn till varandra de decennium ut och decennium in följt samma invanda rutiner. Lördag betyder lunch, kaffe, schackspel och till sist "Gudfadern" i soffan framför teven.

Men nu har det börjat hända grejer. Göran har träffat Anna och vill bryta sig loss. På tiden kan man tycka, men efter att ha avlyssnat gnabbet mellan far och son en stund förstår publiken att det knappast är gjort i en handvändning. De båda är som sammantvinnade som ett hönsnät. Pappa Einar framstår till en början dessutom som en riktig hustyrann. Van vid att få saker och ting gjorda på sitt sätt och van vid att alltid få sista ordet. Stackars Göran brukar å sin sida oftast backa undan och för husfridens skull låta pappa bestämma. "Far vet alltid bäst", typ.

Tills nu, då Göran mer eller mindre lovat flickvännen Anna att hon ska få flytta in. Men först måste pappa ut ur lägenheten. Inget blir förstås enklare av att Einar gett en viss Eva-Peva ungefär samma löfte. Bara den överåriga sonen kan masa sig iväg och skaffa eget boende.

Det säger sig självt att förvecklingarna hopas. Inte minst när Einar tar till det drastiska knepet att spela slagrörd för att få sin vilja igenom.

En stor del av komiken i "Sådan far" bygger på rena missförstånd och båda boysens oförmåga att tala klartext med varandra. Det är roligt länge, men någonstans i andra halvan av första akten anas en viss tomgång. Trots det står föreställningen aldrig helt stilla, tack vare all den scenrutin Claes Månsson och Ola Hedén har på sina nackar och den frustande spelglädje de utstrålar efter alla långa månader av coronastiltje utan publik.

Och efter paus lyfter det rejält. För nu öppnar sig flera bottnar i berättelsen om Einar och Göran Persson. Far och son är inte längre enbart komiska. Bakom bådas attityder anas en tragedi som de i alla år efter bästa förmåga kämpat med att hantera. För att hyfsat helskinnade kunna navigera fram i det svåra och fantastiska som är – just det – livet.

Eva Axelsson


Foto: Urban Jörén



Design: Agneta Welander    •     Webbplatsen uppdaterad 2022-12-08

Verksamheten genomförs med ekonomiskt stöd av Katrineholms kommun.