Som ett jävla solsken

Kulturhuset Perrongen, 2020-02-12

Skribent: Catarina Nitz

Ester Blenda som ett jobbigt jävla solsken

Baserad på Fatima Bremmers biografi om Ester Blenda Nordström
Manus och sångtexter: Lotta Grut
Regi: Karin Kickan Holmberg
Medverkande: Anna-Lena Hemström och Mulle Holmqvist

För många journalister är Ester Blenda Nordström något av en idol.

Hon skrev underhållande krönikor och insiktsfulla socialreportage i en tid när kvinnliga journalister kallades för pennskaft och ofta var hänvisade till att skriva notiser och översätta artiklar.

Ester Blenda gjorde äventyrliga reportageresor som tog henne till flera världsdelar. Hon deltog ofta själv i de skeenden och företeelser som hon skildrade. Tog jobb som piga eller lärare vid en skola för samiska barn. Hon hjälpte krigsflyktingar i Finland och testade att leva luffarliv i USA. Hon var också en bästsäljande barnboksförfattare med serien om rackarungen Ann-Mari och lyckades förverkliga sin dröm om att bli bonde.

Själv kom jag i kontakt med hennes arbete på 1990-talet under journalistutbildningen och häpnade då över att denna föregångare var okänd i Sverige. Hon, som inspirerat själva Astrid Lindgren till att skapa Pippi Långstrump och som använde wallraffande som arbetsmetod flera årtionden innan Günther Wallraff föddes, hade fallit i glömska.

Men i samband med att Fatima Bremmers biografi över Ester Blenda Nordström "Ett jävla solsken" vann Augustpriset 2017, fick Ester Blenda något av ikonstatus. Bilden av henne som privatperson har fördjupats och breddats. I dag vet vi mer om hennes tuffa skoltid, självförbrännande livsstil, sviktande hälsa och förbjudna kärleksrelation med Karin Waern Frisell.

I musikteaterföreställningen "Som ett jävla solsken" gestaltas biografin på scenen. I en timme flänger skådespelaren Anna-Lena Hemströms Ester Blenda världen runt med en fickplunta i högsta hugg.

Berättelsen har en uppbruten kronologi, och ibland växlar perspektiven och skildras i Karin Waern Frisells, journalistkollegan Elin Wägners och pigan Sigrids gestalter. Kan man inte storyn om Ester Blenda Nordström är det inte helt lätt att hänga med.

Anna-Lena Hemström sliter hårt på scenen, och det är definitivt inget smickrande porträtt av Ester Blenda som presenteras. Stundom är det roligt och friskt, stundom är det barnsligt, rörigt och jobbigt. Ungefär så som man kan tänka sig att det var att ha att göra med Ester Blenda själv.