• Recension •

Hedda Gabler

Cosmos, 2010-10-04

Skribent: Catarina Nitz

Omplacerad Hedda Gabler

Hedda Gabler är en av teatervärldens stora kvinnliga rollgestalter. Nu har hon fått 120 år på nacken, men hennes frustration och feghet känns fortfarande lika aktuell.

I Dalateaterns och Riksteaterns uppsättning av Hedda Gabler som nu turnerar runt i Sverige har man förflyttat Hedda Gabler framåt i tiden och placerat henne i 1930-talet.

1930 hade kvinnorna fått rösträtt, allt fler vägar till självständighet stod öppna för dem, såsom utbildningar och arbeten. Under 1930-talet avskaffades förbudet mot upplysning och försäljning av preventivmedel, och en frihetstörstande överklasskvinna som Hedda Gabler borde ha haft goda möjligheter att göra sig fri från konventionerna och leva det liv hon drömmer om. I stället för att skaffa sig en utbildning och egen försörjning gifter hon sig med den mesiga uppkomlingen Jörgen Tessman och tror att äktenskapet med honom ska ge henne det livsutrymme hon längtar efter.

Målat in sig i ett hörn
Redan i inledningsscenen, då paret just har kommit hem från sin bröllopsresa, står det dock klart för publiken att Hedda Gabler (Anna Granquist) målat in sig i ett hörn. Jörgen Tessman (Mattias Redbo) må älska Hedda Gabler och vilja göra "allt" för henne, men han älskar även sina böcker och sina fastrar, vilket gör att Hedda Gabler lämnas ensam och uttråkad i sitt hem, som är det hus "hon alltid har drömt om". Jörgen Tessmans karriärutsikter och ekonomi är kanske inte heller så goda som hon föreställt sig, och det blir allt tydligare för henne att det alla nu förväntar sig är att hon ska bli gravid.

I sin frustration och bitterhet blir Hedda Gabler intrigant och försöker manipulera omgivningen. Så dyker den karismatiska och begåvade författaren Elin Lövborg (Sofia Berg-Böhm) upp (Ejlert Løvborg i originalmanuset) på scenen, och snart har Hedda Gabler hamnat i en karusell av avundsjuka, passion och lögner som leder henne mot undergången – hon begår självmord.

Kurt Cobain
Placeringen i 1930-talet som främst märks på kläderna och Lövborgs könsbyte, tillför dessvärre inte särskilt mycket till Risteatern/Dalateaterns uppsättning som gästade Katrineholm i måndags kväll. Även om man förstår poängen, går den inte riktigt fram.

Varför rockikonen Kurt Cobains ande ska sväva över föreställningen förstår jag inte riktigt heller, även om skådespelerskan Sofia Berg Böhm gör en fin tolkning av hans låt 'Come as you are' i inledningen av andra akten.

Även om jag tyckte föreställningen var lite stel och teatralisk är den i det stora hela trots allt spännande och rolig att se.

Jag tycker att Hedda Gabler som pjäs ännu efter 120 år har mycket att säga oss. Det intressanta för mig är Hedda Gablers bitterhet över sin egen feghet, hur hennes livsutrymme inskränkts för att hon inte vågat försöka uppfylla sina drömmar och bryta mot rådande konventioner och förväntningar på henne. Det är ett allmänmänskligt problem som vi var och en brottats med i bland.

Då och nu
1890 var Hedda Gabler en bortskämd överklassflicka som trodde att hon kunde ta makten över sitt liv och äktenskap genom att gifta sig lite under sin klass.

I dag skulle Hedda Gabler kanske vara en ung, snygg, lågutbildad småstadskille, som i stället för att bryta mot de manliga normerna och satsat på att plugga och flytta till en universitetsstad, har blivit kvar hemmavid, festat med polarna och gift sig med en akademikerkvinna som han både föraktar och är avundsjuk på. Hemma i sin egenhändigt renoverade drömvilla sprider han sarkasmer omkring sig, och går mot sin under gång som kanske är att förvandlas till en deprimerad alkoholist som super ihjäl sig eller som misshandlar sin fru och sedan begår självmord.