• Recension •

Var har du gömt pengarna mormor?

Cosmos, 2009-11-26

Skribent: Sven Bertilsson

Dålig komedi är inte särskilt kul

Att spela komedi är svårt. Ett bra manus kan ibland vara behållningen, andra gånger är det trovärdiga skådespelarinsatser som räddar upplevelsen. Men ibland är det varken det ena eller det andra som blir det bestående minnet av en uppsättning. Dessvärre kan torsdagskvällens föreställning av 'Var har du gömt pengarna mormor?' inordnas i det sistnämnda alternativet.

Alltför mycket haltar och lämnas obesvarat. Varför blir mormor skjuten med en pilbåge i andra akten? Varför pratar den vitryska städerskan låtsasryska som bara blir fånigt. Varför kan Özz Nujen varken sjunga eller dansa? Varför används morgontidningen till underlägg i kaninburen? Är det verkligen bara för att man ska kunna göra en humoristisk poäng av att ekonominyheterna är piss? Som sagt; det finns mycket som lämnas obesvarat i ett manus som tycks vara en förlängning på ett standupmaterial. Här kastas in lite satirisk bitskhet mot än det ena, än det andra. Samplingslagen, skattebyråkrati, lägenhetsdilemmat i storstäderna, med mera, och så vidare. Men allt blir tämligen uddlöst. Det enda man verkligen retar upp sig på är att sångarna ständigt kommer i otakt med den förinspelade musiken. Det krävs mer för att göra samhällskritisk satir som får skrattet att fastna i halsen. Här hinner inte ens skrattet bildas.

Fillie Lyckows senila mormor ger en viss stadga år föreställningen och Paula Ternströms hemmaboende dotter har pondus nog att bli intressant. Men i dubbelrollen som den pilska skatterevisorn blir det tvärstopp med trovärdigheten för den sistnämnda. Att plötsligt bryta ut i ett sång- och dansnummer med nyskriven text till Trubbel, känns som snäppet under högstadiemusikalkvalitet.

Det finns heller inte någon egentlig kemi mellan skådespelarna. Alla spelar sina roller med auktoritet och professionalism, men tyvärr utan något samspel. Störst interaktion verkar finnas mellan Fillie Lyckow och den handdockskanin som har ett sångnummer - nyskriven text till Drömmen om Elin, tillsammans.

Det är pengarna som är pjäsens nav. Hur småföretagare har svårt att få debet och kredit att gå ihop. Pjäsens Familjen Lindgren driver ett städföretag och blir satta under skatteverkets lupp. Den som har varit med om det vet att det inte är kul. Därför får man försöka hitta repliker och fysisk komik för att leva upp till programförklaringen komedi. Det känns som att försöka krama vatten ur en sten.

Jag tror att ett bra manus kan bära upp en pjäs; men bra skådespelarinsatser kan inte rädda ett skralt dito. Teater är alltför viktigt för att slarvas bort med larv. Inte ens de nödtorftigt inslängda Noréncitaten får någon tyngd om det inte finns något att säga med det. Var finns intelligent, nyskriven svensk satir? Kom igen! Vässa pennan!