KTFs logga
Katrineholms Riksteaterförening


• Recension •

Trevligt och bra

Cosmos, 2007-03-22

Skribent: Catarina Nitz

Träffsäkert och roligt

Jag har fått en förklaring till den bristande säkerhetskulturen i kärnkraftverket Forsmark. Och det var inte någon strålningsexpert eller kärnfysiker som gav mig den. Nej, det var en falsk socialantropolog från Chile med l össkägg som stod på Cosmos scen i torsdags. Han förklarade att personalen i kärnkraftverket ägnar sig åt komfortära, monetära och okulära uppskattningar och gav parallella exempel på hur de resonerat utifrån sin egen vardag med ventilgummin till cykeln, batterier till brandvarnaren och knapparna och rattarna i pannrummet. Faktiskt tror jag att det ligger något i vad denne expert som Gertrud Larsson gestaltade.

Vitt skilda ämnen
Ämnena som Åsa & Gertrud tar upp är vitt skilda, de driver med musiker, poeter och konstnärer. Publiken får till exempel möta en rysk kvinnlig musiker som just lanserar skivan The ultimate Mozart Kazoocollection lagom till 251-årsminnet av Mozarts födelse och två Pretentiösa postqueerfeministiska performancekonstnärer som tvingas schackra med sin integritet och göra reklam för Kelda-grädde, konserverade kikärter och Knorrs korvgryta, för att överleva.

Sverigedemokraterna häcklas, liksom den svenska asylprocessen, främlingsrädslan och vardagsrasismen tas upp i en sketch om flyttfåglar. Pastor Åke Green, ni vet pingstpastorn på Öland med ett förflutet i Vingåker, som kränkte sina medmänniskor genom att kalla homosexuella en cancersvulst i predikningar, tillägnas ett långt och riktigt svidande nummer. Hans fru, Barbro Green, berättar i sketchen hur man hittat en ny målgrupp att hetsa mot och att de inlett ett internationellt samarbete med Iran. Hon ger en ruggig lektion i hur man stenar kvinnor som inte är oskulder när de gifter sig på campingplatsen i Borgholm i midsommartid.

Allt detta präktiga och politiskt korrekta allvar har komikerduon förpackat i buskisartade kostymer, med lösskägg, peruker, gubbiga kavajer och överdrivet kroppsspråk.

Skön musik
’Trevligt och bra’ är en föreställning som är mer bra än trevlig. I alla fall när den ges i en så pass stor lokal som Cosmos och inför en så pass försiktig publik som den som satt i salongen. Trots bra och intelligenta sketcher ville stämningen inte komma riktigt i topp.

Själv hade jag i alla fall riktigt roligt, och njöt av musiken av Maia Hirasawa, som bjöd på många sköna låtar och en röst och en attityd som fick mig att tänka på Regina Spector. Clas Lassbo på kontrabas lade djup och rytm till Maia Hirasawa piano- och gitarrspel. Maia Hirasawa både ser och hör jag gärna igen.







  





Design 2012-2018 © Agneta Welander    •    Webbplatsen uppdaterad 2018-09-25