• Recension •
En säljares död
Cosmos, 2005-03-01
Skribent: Jenny Wistbacka
Värdigt liv för Millers handelsresande
Katrineholmarna har ännu en gång haft möjlighet att ta del av teater av hög klass tack vare Katrineholms Teaterförening. Den här gången var det Riksteatern som besökte Cosmos med föreställningen ’En säljares död’.
Arthur Miller skrev ’En handelsresandes död’ 1949. Versionen som Riksteatern turnerar med just nu är översatt av Jacob Hirdwall. Pjäsen handlar om Willy Loman, en utbränd försäljare som inte vet vad han ska göra med sitt liv.
Willy Loman har under 35 år arbetat för ett och samma företag som resande försäljare. I början av sin karriär hade han som mål, att så småningom ta över efter sin dåvarande chef. Men tiden gick utan att något hände och när vi möter Willy Loman har han hunnit bli 63 år. Nu har han absolut inga möjligheter att avancera inom sitt yrke.
Affärsman och cowboy
’En säljares död’ handlar egentligen lika mycket om Willy Lomans två söner, Happy och Biff. Happy är en riktigt slemmig affärsman som går i sin pappas fotspår.
Sonen Biff vill helst bli cowboy, men eftersom han ser till att alltid bli osams med sina arbetsgivare lyckas han aldrig behålla ett jobb. Det framgår ganska snart att Biff och hans pappa har en del ouppklarade affärer. Något känsligt som gör att de aldrig kan mötas utan att gräla.
Eftersom Willy Loman börjar bete sig mer och mer märkligt ber hans hustru Linda sönerna om hjälp. Och de har inte mycket att sätta emot när mamman säger att eftersom deras pappa alltid har levt för dem så måste de ställa upp för honom nu. Och visst ska man ställa upp för sina föräldrar, men det Happy och Biff går igenom är inte nådigt.
På scenen står en mängd flyttkartonger, var och en märkta med en pil och texten "This side up". Utöver detta finns ett bord och tre stolar. En enkel lampa hänger från taket. Justeringar av ljuset får publiken att förstå vid vilken tid på dygnet scenerna utspelar sig och om vi befinner oss utomhus eller inomhus.
’En säljares död’ är fullproppad med härliga regilösningar. Bland annat när två scener utspelar sig samtidigt. En som sker i den verkliga världen och en som Willy Loman återupplever. Utformningen av Willy Lomans bild av den perfekta mannen, Ben, är också underbar.
Säkra skådespelare
Skådespelarna är säkra i sina roller. Bengt CW Carlsson gör ett starkt porträtt av den stolte och utmattade Willy Loman.
Jonas Kruse, som är född i Katrineholm och uppvuxen i Vingåker, växlar mellan tre mycket olika roller. Bland annat får Jonas Kruse ge form åt Ben som påminner väldigt mycket om sådana där actionfigurer som finns i leksaksaffären.
Att gestalta sonen Biff måste vara en fantastisk utmaning för en skådespelare.
Starka känslor som legat gömda under många år kommer upp till ytan. Tårar av ilska och sorg ligger hela tiden i ögonvrån och väntar. Dessutom är Biff en riktig machokille som till skillnad mot sin bror hellre söker efter den riktiga kärleken än något för kvällen. Kort sagt en mångfacetterad person med djup.
Tobias Aspelin slarvar inte i sin gestaltning av Biff. Han kastar sig hämningslöst från den ena känsloyttringen till den andra. Och med sin fina utstrålning lyckas han definitivt med konststycket att vara machokille.
En säljares död är en föreställning som har en hel del att berätta. Det är inte svårt att känna igen bekymren även om familjen Loman har det extremt besvärligt. Pjäsens författare, Arthur Miller, gick bort för inte alls länge sedan. Genom Jacob Hirdwalls översättning och Olof Hansons regi lever Millers verk värdigt vidare.
