KTFs logga
Katrineholms Riksteaterförening


• Recension •

Hela sjukan

Cosmos, 2002-03-12

Skribent: Holger Wigertz

Tänkvärd sjukhusfars

Under hösten gick den engelska komedipjäsen 'Hela sjukan' för fulla hus på Scalateatern i Stockholm. På tisdagen framfördes den på Cosmos i Katrineholm, ett samarbete mellan Riksteatern och stadens teaterförening. Inte heller där fanns någon ledig plats att uppbringa.

För pjäsens originalmanus svarar Eric Chappell, en man i 60-årsåldern, verksam i London. Han hälsade på hos skådespelarna i Stockholm, och var en intressant bekantskap. Han gav då intrycket att vara litet inbunden. Men det var skenet som bedrog. I sitt författarskap är han känd för att låta replikerna sprudla.

I en sal på lasarettet ligger tre män. Det är två äldre patienter och en ung nykomling. Den pratglade, varmhjärtade söderkisen spelas av Björn Gustavson och "östermalmsöverklassige" hypokondrikern av Ulf Brunnberg. Den veke och oerfarne unge mannen är Figge Norling, medan Thomas Hellberg har rollen som den stilige läkaren. Sofia Bach är undersköterska och den som så småningom "låter taket lyfta sig" för den unge patienten, vilken intill dess aldrig haft en flickvän och aldrig varit utomlands.

Fars i crazy-stilen
Unge mannen är skrajsen inför operationen, men de erfarna vet på råd. De låter honom ta på sig en röd och en gul strumpa och frågar om han någonsin hört talas om att en patient med den utrustningen kolat av. Nå, då så, varför skulle det ske nu?

Det är alltså fråga om en typisk engelsk fars. Och i den crazy-stilen fortsätter hela första akten. Man spelar kort, löser korsord och läser horoskopen. Men förutsägelsernas trovärdighet minskar förstås en smula vid upptäckten att det var i en damtidning de stått. Men strunt i det, man fortsätter att snacka och åter snacka.

Komik förbyts i tragik
I andra akten börjar saker hända. Den ene efter andre får åka hem. Men för en, den äldre godhjärtade söderkisen, är diagnosen mindre hoppingivande. Han är den som inte fick åka hem. Och därmed förbyts det komiska i handlingen till en tragisk verklighet, som ger rum för eftertanke. Förr eller senare kommer ju för oss alla den dag då vi inte får åka hem. Men en del dövar ångesten genom att fortsätta snacka.

Ett rutinerat skådespelargäng var det vi såg och hörde på Cosmos.

Bästa tänkbara flyt
Samspelet mellan Björn Gustafson och Ulf Brunnberg hade bästa tänkbara flyt, och mångerfarne Thomas Hellberg gjorde den läkartyp man i det här fallet trodde på. Figge Norling har redan trots sin ungdom en intressant meritlista, och Sofia Bach, som gick ut ur teaterskolan förra året, har gjort en debut som ger löften för framtiden. Teaterintresset är stort i Katrineholm, och det var en tacksam, fulltalig publik som satt i lokalen på det begränsade utrymmet. Hur gör man när trycket ytterligare ökar?







  







Design 2012-2018 © Agneta Welander    •    Webbplatsen uppdaterad 2018-01-09