• Recension •

Det svänger om Fröding

Ängeln, 2011-10-25

Skribent: Catarina Nitz

Hon visar flera sidor av Fröding

- Gustaf Fröding ville vara fri. Och han hatade regler. Så inledde skådespelaren Lena Dahlman sin lunchföreställning i Hörsalen Ängeln i går.

Han var vild och förtjust i fruntimmer, fast han egentligen aldrig begrep sig på dem, berättade Lena Dahlman, som i flera år turnerat runt med sitt program 'Det svänger om Fröding'.

Utan att egentligen presentera särskilt många fler fakta om Gustaf Fröding än så, tecknar Lena Dahlman ett ganska tydligt porträtt av den folkkära värmländska skalden under sin 55 minuter långa föreställning, som i stort sett helt bygger på Frödings texter.

Skräck och förakt
Särskilt tydligt framträder Frödings komplicerade relation till kvinnor, som han tycks ha känt både skräck och förakt inför.

Som ung drabbades Fröding av två förälskelser, dels i Ebba Örn från Karlstad och dels i soldatdottern Anna Lek, med vilken publiken får följa med på promenad, guidade av Fröding i Lena Dahlmans gestalt, på klingande värmländska. Med stor inlevelse förmedlar Lena Dahlman känslan av att vara ung man och förälskad men att inte våga närma sig föremålet – som han inte heller förstår sig på.

Från en grusväg vid ett värmländskt soldattorp kastas vi sedan till Berlin, där Fröding vistades på alkoholistanstalt. Han får i ett brev från en journalistvän i Karlstad veta att hans stora ungdomskärlek just förlovat sig med en löjtnant. Han skriver den sorgliga dikten Clown Clopopisky, som Lena Dahlman reciterade.

Självporträtt
- Han skrev den som ett självporträtt, berättade Lena Dahlman, som därefter raskt växlade över till den dikt som höll på att sätta Fröding i fängelse på grund av att den uttryckligen skildrar en sexscen. Den heter 'En morgondröm' och gavs ut 1896.

- Den är hemskt lång, men den är så vacker att jag inte kan låta bli att läsa den, åtminstone delar av den, sa Lena Dahlman och citerade bland annat de strofer som för 100 år sedan fick såväl litteraturkritiker som lagförande myndigheter att gå i spinn:

(...) och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.
Själ i flamma, blod i dans
han var hennes, hon var hans
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne (...)

Dialekten gör rättvisa Fröding skildrade dock inte alltid kvinnor som vackra, rena varelser som älskade med hjärtat och inte hjärnan och plånboken.

Lena Dahlman är som Fröding från Värmland, och kan med sin dialekt göra rättvisa åt de dikter som Fröding skrev på det man kallar onomatopoetiskt nedskriven värmländska. I flera stycken får publiken möta skvallriga fruntimmer och karltokiga flickor, porträtt som är roliga, men också ganska elaka. Just växlingarna mellan det allvarliga, empatiska och högstämda och det burleska satiriska och jordnära som präglade Frödings verk har Lena Dahlman lyckats träffa i sin föreställning.