KTFs logga
Katrineholms Riksteaterförening


• Recension •

Skäms

Cosmos, 2009-11-03

Skribent: Catarina Nitz

Pinsamheter i flera lager

Skam och pinsamheter stod i fokus under tisdagskvällens så kallade humorföreställning Skäms i Cosmos i Katrineholm.

Humorgruppen AMOK från Uppsala, som ligger bakom Skäms, består av två herrar i yngre medelåldern. Den ene, Niklas Högefjord är mycket smal och talar en kraftig värmländsk dialekt, den andre, Mats Tielman-Lindberg talar rikssvenska, är normalbyggd, men har en begynnande flint.

Inte särskilt pinsamma egenskaper att lyfta fram, men alldeles lagom för att avväpna publiken och nå en förståelse – alla har något vi helst vill tala tyst om i olika sammanhang, en rund mage, hårväxt på öronen eller ryggen eller handsvett. Tyvärr når duon på scenen inte så mycket längre än så. Det är trivsamt i början, de igenkännande gapskratt som man kan framkalla genom att tala om verkliga pinsamheter dyker upp sparsamt under den nästan två timmar långa föreställningen.

Kanske har det med över- och underordning att göra.

Det är svårt att skratta åt någon i underläge (kanske ett skäl till att heterosexuella män dominerar humorbranschen). Och Niklas Högefjord och Mats Tielman-Lindberg hamnade i underläge direkt på Cosmos scen på grund av att publiken var så liten och satt så pass långt ifrån scenen att artisterna aldrig riktigt lyckades överbrygga avståndet. Hela grejen blev liksom underförstått pinsam i sig. Kunde humorgruppen AMOK inte locka större publik än så här?

På något sätt fick jag känslan av att Cosmos stora, svarta scen växte sig allt större i takt med att aktörerna på den tappade självförtroende och tempo.

Det hela blev till en oerhört intressant metaupplevelse, när ett verkligt pinsamt misslyckande rullades upp framför mig i en föreställning som behandlade just detta. Men särskilt roligt blev det trots allt inte. Förmodligen beror det på att humorn är förutsägbar. Att skoja om att det är pinsamt att behöva fråga efter Xyloproct – en salva mot analklåda och hemorrojder på Apoteket – och ännu värre att få högljudda instruktioner om hur den används, känns ganska slitet. Jag hörde det skämtet redan på 1980-talet.

Det bästa i föreställningen blev för min del de humorklipp från Youtube som man visade på filmduken lite då och då under föreställningen. Det är så gott som omöjligt att se sig mätt på hur Carl XVI Gustaf – Kungen – ertappas av ett kamerateam med en cigarrett i munnen under en Nobelmiddag eller hur han adresserar Arbogaborna "Kära örebroare". Det dramatiska ögonblicket då dåvarande statsminister Carl Bildt och före detta invandrarministern Birgit Friggebo möter uppretade nysvenskar i Rinkeby som slutar i Friggebos patetiska vädjan om att alla ska sjunga We shall overcome, är alltid lika underbart roligt och pinsamt.







  







Design 2012-2018 © Agneta Welander    •    Webbplatsen uppdaterad 2018-01-09