KTFs logga
Katrineholms Riksteaterförening


• Recension •

Magister Bläckstadius eller Äktenskapsannonsen

Cosmos, 2002-10-08

Skribent: Cecilia Sundfeldt

Skojigt men aningen dammigt

Riksteatern har varit i Katrineholm med ett gästspel på Cosmos. Salongen var fullsatt av en publik som var nyfiken på att se välkända aktörer på scen som Gunilla Nyroos och Reuben Sallmander.

Gunilla Nyroos har gjort flera fina rolltolkningar i ibland annat 'Timmarna med Rita', 'Shirley Valentine' och 'Standard Selection'. Hon har en Guldbagge hemma för rollen som matematikern Sonja Kovalevsky i filmen 'Berget på månens baksida'. Reuben Sallmander är mest känd som Frösö Frasse i julkalendern Pelle Svanslös, men han har medverkat i otaliga farser både på privatteatrarna i Stockholm och på TV.

Sven-Åke Gustavsson förknippas med rollen 'Snoken' från TV-serien med samma namn, men har ett långt förflutet vid teatrarna i Göteborg. Malena Jönsson slog igenom i 'Tant Strul' i början av 80-talet, men har på senare tid jobbat som musiker bland annat på Dramaten.

Samma äktenskapsannons
'Magister Bläckstadius' handlar om tre kvinnor i 1800-talets Stockholm som alla svarar på samma äktenskapsannons. En man med egendom på landet, som kallar sig Enslingen, söker sin livsledsagarinna. Hon ska vara 25 år och ha vana vid lantliga hushållsbestyr.

Pjäsen är skriven av August Blanch som var en engagerad författare, journalist och politiker på sin tid. Han hade ett starkt socialt engagemang och ett demokratiskt patos. Han var mycket engagerad i kvinnofrågan och kämpade för att kvinnans rättigheter skulle stärkas. Han ifrågasatte exempelvis hur kvinnan skulle kunna uppfostra barnen när hon själv inte gavs rätt till någon utbildning.

Det här kan man se spår av i farsen 'Magister Bläckstadius'. Fru Kastanie driver en flickpension där hon utbildar unga flickor, men med hennes egna kunskaper är det inte mycket bevänt. Tvärtom är hon inte bara lynnig, egotrippad och girig, utan också rätt dum.

Gunilla Nyroos spelar henne med humor och charm. Hon byter självgott peruker på morgonen och ser fram emot att möta Enslingen. Att han annonserar efter en 25-åring och hon själv är 50, bekymrar henne inte. Självinsikt är inget som tynger henne. Det som frestar henne är inte så mycket mannen utan hans lantegendom.

Att tre kvinnor svarar på en annons från en främling, som mest verkar vara ute efter en träl i hemmet, säger onekligen något om situationen för kvinnorna på 1800-talet, åtminstone de som saknade trygghet, det vill säga, änkor, ensamstående mödrar och pigor.

Många kvinnoroller
Magister Bläckstadius är en pjäs med många kvinnoroller och det kanske är en anledning till att Gunilla Nyroos och Emma Bucht valt den.

1800-tals pjäsen bjuder också på många fina rolltolkningar.

Mirja Burlin som gör Fru Kastanies dotter, är ett komiskt geni som parodierar hysteri utan att snava ner i buskisfacket. Sven-Åke Gustavsson gör Magister Bläckstadius till en narr som spelar på sin egen löjlighet och vinner sympatier. Malena Jönsson förgyller föreställningen med sitt dragspel och ger pjäsen musikalisk atmosfär från dåtidens tivoli i Humlegården.

Det blir kort sagt två timmars underhållning i komikens tecken på Cosmos.

Inga invändningar då?

Ren underhållning
Jo, själv blir jag mest frustrerad av att se pjäsen. Gunilla Nyroos skriver i programbladet att en skådespelare är en person som försöker lära känna sig själv. En teaterbesökare har samma behov, menar jag. Och 'Magister Bläckstadius' känns alltför dammig, den säger inget som känns brännande år 2002. Pjäsen blir ren underhållning, romaneskt lappri, för att låna två uttryck från pjäsen.

Jag skulle vilja se mer nyskriven dramatik i Katrineholm. Pjäser skrivna av dramatiker som gör samma sak i dag som August Blanch gjorde på sin tid, det vill säga blandade brännande dagsaktuell politik med humor och komik.







  







Design 2012-2018 © Agneta Welander    •    Webbplatsen uppdaterad 2018-09-22